Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

8


Sång 26.

 Så till sonen modern talar,
Till sitt barn den gamla säger:
»Gå ej, du min egen gosse,
Du min gosse, du min Kauko,
Till det bröllopet i Pohja,
Till det stora dryckeslaget,
Ty du är ju icke bjuden,
Och ej torde där du saknas!»
 Men den muntre Lemminkäinen
90. Yttrar då ett ord och säger:
»Bjuden kommer endast stackarn,
Utan kallelse den gode;
Här jag har en evig bjudning,
Äger en beständig maning
I min eldigt skarpa klinga,
I mitt svärd, som blixtar ljungar!»
 Lemminkäinens gamla moder
Fortfar dock att varna honom:
»O min son, du må ej fara
100. Bort till Pohja-gästabudet!
Vägen dit är rik på under,
Färden full av farligheter,
Värst dock äro trenne faror,
Som åt hjältar döden bringa.»
 Sade muntre Lemminkäinen,
Talte vackre Kaukomieli:
»Överallt se kvinnor döden,
Spana faror allestädes,
Dem ej någon hjälte fruktar,
110. Icke synnerligen aktar;