Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

9


Sång 26.
Men likväl och det oaktat:
Säg, på det jag må förnimma,
Nämn av farorna den första,
Nämn den första, nämn den sista!»
 Sade Lemminkäinens moder,
Yttrade den gamla kvinnan:
»Sanningsenligt dem jag nämner,
Icke så som du dem önskar.
Nämna vill jag första faran,
120. Denna fara är den första:
När ett stycke väg du vandrat,
Ändat första dagens resa,
Möter dig en älv i lågor
Tvärt på vägen, där du färdas;
Mitt i älven är en eldfors,
Mitt i den en glödhet klippa,
Högst på den en kam av lågor,
Och på denna kam en eldörn.
Natten om han slipar näbben,
130. Vässer klorna hela dagen
Mot den främling, som sig närmar,
Mot den vandrare, som nalkas.»
 Sade ystre Lemminkäinen,
Talte sköne Kaukomieli:
»Kvinnors död är denna fara,
Icke någon hjältes bane!
Råd mot detta nog jag finner,
Hittar lätt ett lämpligt medel:
Fram en häst av al jag trollar,
140. Kväder fram en alträdshjälte,