Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

120


Sång 32.

Att ej riva mina klövdjur,
Icke nedslå mina mjölkkor
Under denna långa sommar,
Denna skaparns varma årstid.
 »När du skällans ljud förnimmer,
Eller hör ett vallhorn klinga,
Lägg dig då till ro på tuvan,
Gå att vila dig på lindan,
Göm ditt öra under gräset,
330. Tryck ditt huvud ner i tuvan,
Eller styr till ödemarken,
Sök ditt mossomhöljda ide,
Drag dig bort till andra kullar,
Vänd din stråt till andra höjder,
Där ej hjordens skällor höras,
Herdens rop ej mer förnimmas!
 »Otso, du min ende älskling,
O du honungstass, du sköne!
Ej jag nekar dig att kringgå,
340. Ej att nalkas mina hjordar,
Men att röra dem med tungan,
I ditt grymma gap dem fånga,
Riva dem med dina tänder,
Giva dem ett slag med ramen.
 »Kringgå hjordens betesmarker,
Skrid i smyg förbi dess mjölkfält,
Sky den nejd, där skällor ljuda,
Tag för herdens rop till flykten!
När på mon min boskap tågar,
350. Må du ner i kärret kliva;