Den här sidan har korrekturlästs
§ §
130
Sång 33.
Brutit själv sitt färska kornbröd,
Skurit sina varma bullar;
Vattenvälling nu hon kokar,
Värmer kål åt Kullervoinen,
Varav hunden flottet slickat,
Musti redan fått sin frukost,
Merkki nyss sin mage mättat,
Halli tillfredsställt sin hunger.
Sjöng en fågel då i lunden,
60. Liten siska mellan löven:
»Tid det vore nu till kvällsvard
För den faderlöse trälen!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Såg att kvällens sol sig sänkte,
Tog till orda själv och sade:
»Nu är tid att äta kvällsvard,
Att sitt aftonmål begynna,
Att sin vägkost undersöka!»
Korna bragte han till vila,
70. Hjorden att på mon sig lägra,
Själv han satte sig på tuvan,
Tog sig plats på gröna lindan,
Spände väskan av från ryggen,
Tog sitt vägkostbröd ur väskan,
Vände på det och besåg det,
Yttrade till slut och sade:
»Månget bröd har fager yta,
Och dess skal är slätt och vackert,
Men av bark består dess inre,
80. Agnar döljas under skalet.»
Skurit sina varma bullar;
Vattenvälling nu hon kokar,
Värmer kål åt Kullervoinen,
Varav hunden flottet slickat,
Musti redan fått sin frukost,
Merkki nyss sin mage mättat,
Halli tillfredsställt sin hunger.
Sjöng en fågel då i lunden,
60. Liten siska mellan löven:
»Tid det vore nu till kvällsvard
För den faderlöse trälen!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Såg att kvällens sol sig sänkte,
Tog till orda själv och sade:
»Nu är tid att äta kvällsvard,
Att sitt aftonmål begynna,
Att sin vägkost undersöka!»
Korna bragte han till vila,
70. Hjorden att på mon sig lägra,
Själv han satte sig på tuvan,
Tog sig plats på gröna lindan,
Spände väskan av från ryggen,
Tog sitt vägkostbröd ur väskan,
Vände på det och besåg det,
Yttrade till slut och sade:
»Månget bröd har fager yta,
Och dess skal är slätt och vackert,
Men av bark består dess inre,
80. Agnar döljas under skalet.»
