Den här sidan har korrekturlästs
§ §
137
Sång 33.
Även för de mäktigaste,
De som mest av alla yvas!»
Sade Ilmaris värdinna:
»Ukko, högste gud i himlen!
Grip i hast din stora båge,
Välj ditt allra bästa armborst,
Lägg en väldig pil av koppar
På den eldomhöljda bågen,
Sänd din ljungeldsvigg med snabbhet,
270. Skjut din kopparpil från bågen
Genom mannens axelhåla,
Tvärt igenom skulderbladet!
Döda så Kalervo-sonen,
Skjut ihjäl den usle trälen
Med din åskviggs vassa stålspets,
Med den snabba kopparpilen!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Tog till orda själv och sade:
»Ukko, högste gud i himlen!
280. Icke må på mig du skjuta,
Skjut på Ilmaris värdinna,
Döda denna onda kvinna
Innan hon sig rör från stället,
Innan denna plats hon lämnar!»
Därpå Ilmaris värdinna,
Den förfarne hamrarns hustru
Sjunker död till jorden neder,
Faller ner som kittelsotet
Utanför sin egen stuga,
290. Uppå hemmets trånga gårdsplan.
De som mest av alla yvas!»
Sade Ilmaris värdinna:
»Ukko, högste gud i himlen!
Grip i hast din stora båge,
Välj ditt allra bästa armborst,
Lägg en väldig pil av koppar
På den eldomhöljda bågen,
Sänd din ljungeldsvigg med snabbhet,
270. Skjut din kopparpil från bågen
Genom mannens axelhåla,
Tvärt igenom skulderbladet!
Döda så Kalervo-sonen,
Skjut ihjäl den usle trälen
Med din åskviggs vassa stålspets,
Med den snabba kopparpilen!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Tog till orda själv och sade:
»Ukko, högste gud i himlen!
280. Icke må på mig du skjuta,
Skjut på Ilmaris värdinna,
Döda denna onda kvinna
Innan hon sig rör från stället,
Innan denna plats hon lämnar!»
Därpå Ilmaris värdinna,
Den förfarne hamrarns hustru
Sjunker död till jorden neder,
Faller ner som kittelsotet
Utanför sin egen stuga,
290. Uppå hemmets trånga gårdsplan.
