Den här sidan har korrekturlästs
§ §
136
Sång 33.
»Ont jag gjort, jag usle herde,
Föga bättre du, min matmor,
Som en sten i brödet bakat,
Lagt en flinthård klump i kakan!
Kniven har jag stött mot stenen,
Brutit mot den hårda klumpen
Enda arvet av min fader,
Stålet som min släkt har tillhört.»
Sade Ilmarinens maka:
240. »Ack min gode herdegosse!
Vik ifrån ditt onda uppsåt,
Tag besvärjelsen tillbaka,
Rädda mig ur vargens käftar,
Ryck mig lös ur björnens ramar!
Bättre skjortor vill jag ge dig,
Kläda dig i granna byxor,
Vetebröd och smör dig skaffa,
Och med spenvarm mjölk förse dig,
Sysslolös ett år dig föda,
250. Utan arbetstvång ett annat.
»Om du mig ej skyndsamt räddar,
Ej på stunden mig befriar,
Går jag snart min död till möte,
Sjunker livlös ner till jorden!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrar då ett ord och säger:
»Om du dör, välan, så dö då!
Stupar du, så stupa gärna!
Plats har jorden för de döda,
260. Kalma vilorum tillräckligt,
Föga bättre du, min matmor,
Som en sten i brödet bakat,
Lagt en flinthård klump i kakan!
Kniven har jag stött mot stenen,
Brutit mot den hårda klumpen
Enda arvet av min fader,
Stålet som min släkt har tillhört.»
Sade Ilmarinens maka:
240. »Ack min gode herdegosse!
Vik ifrån ditt onda uppsåt,
Tag besvärjelsen tillbaka,
Rädda mig ur vargens käftar,
Ryck mig lös ur björnens ramar!
Bättre skjortor vill jag ge dig,
Kläda dig i granna byxor,
Vetebröd och smör dig skaffa,
Och med spenvarm mjölk förse dig,
Sysslolös ett år dig föda,
250. Utan arbetstvång ett annat.
»Om du mig ej skyndsamt räddar,
Ej på stunden mig befriar,
Går jag snart min död till möte,
Sjunker livlös ner till jorden!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrar då ett ord och säger:
»Om du dör, välan, så dö då!
Stupar du, så stupa gärna!
Plats har jorden för de döda,
260. Kalma vilorum tillräckligt,
