Den här sidan har korrekturlästs
§ §
147
Sång 34.
Gick jag till en väldig backe,
Steg uppå den höga toppen;
Där jag ropade min dotter,
Kallade den svunna åter:
»»O min dotter, säg var är du!
Kom, min flicka, kom till hemmet!»
»Så jag ropade bedrövad,
Kallade den svunna åter,
Men från bergen hördes ljuda,
240. Moarna till gensvar gåvo:
»»Kalla icke mer din dotter,
Ropa icke, gör ej väsen!
Aldrig kommer hon tillbaka,
Återvänder ej i livet
Till sin forna moders hemvist,
Till sin gamle faders båtstrand!»
Steg uppå den höga toppen;
Där jag ropade min dotter,
Kallade den svunna åter:
»»O min dotter, säg var är du!
Kom, min flicka, kom till hemmet!»
»Så jag ropade bedrövad,
Kallade den svunna åter,
Men från bergen hördes ljuda,
240. Moarna till gensvar gåvo:
»»Kalla icke mer din dotter,
Ropa icke, gör ej väsen!
Aldrig kommer hon tillbaka,
Återvänder ej i livet
Till sin forna moders hemvist,
Till sin gamle faders båtstrand!»
