Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

168


Sång 36.

Varmed hon i grav kan föras,
Under Kalmas tak förflyttas.»
 Fram han gick med spel på fältet,
Lät sitt horn på ängen skalla;
I hans spår då kom ett budskap,
Till hans öron hann en tidning:
»Död är nu din goda moder,
Död din hulda fostrarinna;
Vänd tillbaka för att skåda
210. Hur av främlingar hon jordas!»
 Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Ve mig, olycksfödde gosse!
Hädangången är min moder,
Död är hon, som rett mitt läger,
Som mitt granna täcke stickat,
Som de långa vävar spunnit,
Som den stora sländan vridit,
Och jag var ej där tillstädes,
220. Säg ej hur hon uppgav andan!
Kanske att av köld hon omkom,
Eller att hon dog av hunger!
 »Må den döda uti hemmet
Tvättas väl med tvål från Tyskland,
Svepas in i sidentyger,
Lindas uti linnelakan
Och till slut i graven sänkas,
Under Kalmas tak förflyttas,
Bäras bort med klagosånger,
230. Jordas under sorgekväden;