Den här sidan har korrekturlästs
§ §
172
Sång 36.
Vände på det och besåg det,
Forskade och överlade,
Sökte tyda svärdets mening,
Sporde om det kunde vilja
Skuldbelastat kött förtära,
Dricka blodet av en brottsling.
Svärdet anar mannens mening,
Klingan fattar hjältens fråga,
Svarar dessa ord och säger:
330. »Varför skulle jag ej gärna
Skuldbelastat kött förtära,
Dricka brottsligt blod med nöje?
Även skuldfritt kött förtär jag,
Dricker blod, av brott ej sölat.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Gubbens son med blåa strumpor,
Stötte fästet ner i jorden,
Tryckte in det djupt i sanden,
Vände udden upp mot bröstet,
340. Störtade sig själv på udden,
Fann på detta sätt sin bane,
Mötte så sin död omsider.
Så förgicks den unge hjälten,
Denna död fick Kullervoinen,
Det var hjältens levnadsände,
Olyckssonens slut för evigt.
Forskade och överlade,
Sökte tyda svärdets mening,
Sporde om det kunde vilja
Skuldbelastat kött förtära,
Dricka blodet av en brottsling.
Svärdet anar mannens mening,
Klingan fattar hjältens fråga,
Svarar dessa ord och säger:
330. »Varför skulle jag ej gärna
Skuldbelastat kött förtära,
Dricka brottsligt blod med nöje?
Även skuldfritt kött förtär jag,
Dricker blod, av brott ej sölat.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Gubbens son med blåa strumpor,
Stötte fästet ner i jorden,
Tryckte in det djupt i sanden,
Vände udden upp mot bröstet,
340. Störtade sig själv på udden,
Fann på detta sätt sin bane,
Mötte så sin död omsider.
Så förgicks den unge hjälten,
Denna död fick Kullervoinen,
Det var hjältens levnadsände,
Olyckssonens slut för evigt.
När den gamle Väinämöinen
Erfor Kullervoinens öde,
Erfor Kullervoinens öde,
