Den här sidan har korrekturlästs
TRETTIOSJUNDE SÅNGEN.
Det var smeden Ilmarinen:
Bittert grät han varje afton,
Sörjde sömnlös hela natten,
Utan föda under dagen,
Klagade var morgon tidigt,
Suckade vid dagens gryning,
Att hans unga maka bortgått,
Att den sköna sänkts i graven;
I hans hand ej svängdes mera
10. Släggans skaft, det kopparsmidda,
Inga hammarslag förnummos
På en månads tid ur smedjan.
Sade smeden Ilmarinen:
»Ej jag arme man kan fatta,
Hur det blir mig nu att leva:
Om jag vakar, om jag sover,
Lång är natten, trög är tiden,
Kraften svag, av mödor mattad.
»Saknad känner jag om kvällen
20. Dystra äro mina mornar,
Bittert grät han varje afton,
Sörjde sömnlös hela natten,
Utan föda under dagen,
Klagade var morgon tidigt,
Suckade vid dagens gryning,
Att hans unga maka bortgått,
Att den sköna sänkts i graven;
I hans hand ej svängdes mera
10. Släggans skaft, det kopparsmidda,
Inga hammarslag förnummos
På en månads tid ur smedjan.
Sade smeden Ilmarinen:
»Ej jag arme man kan fatta,
Hur det blir mig nu att leva:
Om jag vakar, om jag sover,
Lång är natten, trög är tiden,
Kraften svag, av mödor mattad.
»Saknad känner jag om kvällen
20. Dystra äro mina mornar,
