Den här sidan har korrekturlästs
§ §
178
Sång 37.
Sade smeden Ilmarinen:
»Dig må någon varg sig önska!
Jag av guld en maka önskar,
Vill en brud av silver vinna.»
Därpå smeden Ilmarinen
Skjuter fålen in i elden,
Lägger därtill guld i ässjan,
En än större mängd av silver,
Låter sina trälar pusta,
120. Legohjonen bälgen draga.
Trälarna, de pusta ivrigt,
Draga bälgen oförtrutet,
Utan handskar uppå handen,
Utan hattar över hjässan,
Medan smeden Ilmarinen
Själv om elden rör i ässjan;
En gestalt av guld han önskar,
Vill en brud av silver vinna.
Illa pusta smedens trälar,
130. Sköta bälgen ganska dåligt;
Själve smeden Ilmarinen
Företar sig då att pusta,
Pustar en och tvenne gånger;
Slutligen den tredje gången
Blickar han i ässjans botten,
Skådar långsåt bälgens bräddar
Vad ur ässjan kunde komma,
Vad som stege fram ur härden.
Ut ur ässjan steg en jungfru,
140. Steg en mö med gyllne flätor,
»Dig må någon varg sig önska!
Jag av guld en maka önskar,
Vill en brud av silver vinna.»
Därpå smeden Ilmarinen
Skjuter fålen in i elden,
Lägger därtill guld i ässjan,
En än större mängd av silver,
Låter sina trälar pusta,
120. Legohjonen bälgen draga.
Trälarna, de pusta ivrigt,
Draga bälgen oförtrutet,
Utan handskar uppå handen,
Utan hattar över hjässan,
Medan smeden Ilmarinen
Själv om elden rör i ässjan;
En gestalt av guld han önskar,
Vill en brud av silver vinna.
Illa pusta smedens trälar,
130. Sköta bälgen ganska dåligt;
Själve smeden Ilmarinen
Företar sig då att pusta,
Pustar en och tvenne gånger;
Slutligen den tredje gången
Blickar han i ässjans botten,
Skådar långsåt bälgens bräddar
Vad ur ässjan kunde komma,
Vad som stege fram ur härden.
Ut ur ässjan steg en jungfru,
140. Steg en mö med gyllne flätor,
