Den här sidan har korrekturlästs
§ §
181
Sång 37.
Till en maka för hans livstid,
Till en duva vid hans sida!»
Mön till Väinölä han förde
Talade, till stället kommen,
Yttrade ett ord och sade:
»O du gamle Väinämöinen!
Här jag bringar dig en jungfru,
Ung en mö med fagert anlet,
Men ej alltför stor i munnen,
210. Icke mycket bred om käften.»
Gamle trygge Väinämöinen
Kastade sin blick på bilden,
Fäste ögonen på guldet,
Yttrade ett ord och sade:
»Varför bringar du mig detta,
Detta gyllne underväsen?»
Sade smeden Ilmarinen:
»Varför, om ej till ditt bästa:
Till en maka för din livstid,
220. Till en duva vid din sida.»
Sade gamle Väinämöinen:
»O du smed, min egen broder!
Kasta du din mö i elden,
Smid av henne andra saker,
Eller för till Ryssland henne,
Låt till Tyskland bilden bringas
Att med split och strid bli bortgift
Bland de rike, bland de höge!
För min släkt det ej sig skickar,
230. Passar för mig själv ej heller
Till en duva vid hans sida!»
Mön till Väinölä han förde
Talade, till stället kommen,
Yttrade ett ord och sade:
»O du gamle Väinämöinen!
Här jag bringar dig en jungfru,
Ung en mö med fagert anlet,
Men ej alltför stor i munnen,
210. Icke mycket bred om käften.»
Gamle trygge Väinämöinen
Kastade sin blick på bilden,
Fäste ögonen på guldet,
Yttrade ett ord och sade:
»Varför bringar du mig detta,
Detta gyllne underväsen?»
Sade smeden Ilmarinen:
»Varför, om ej till ditt bästa:
Till en maka för din livstid,
220. Till en duva vid din sida.»
Sade gamle Väinämöinen:
»O du smed, min egen broder!
Kasta du din mö i elden,
Smid av henne andra saker,
Eller för till Ryssland henne,
Låt till Tyskland bilden bringas
Att med split och strid bli bortgift
Bland de rike, bland de höge!
För min släkt det ej sig skickar,
230. Passar för mig själv ej heller
