Den här sidan har korrekturlästs
§ §
182
Sång 37.
» Att en gyllne maka äkta,
En av silver efterfika.»
Därpå rådde Väinämöinen,
Vattnets älskling gav en varning,
Manade det unga släktet,
Bjöd den ätt, som upp sig höjer,
Att sig ej för guldet buga,
Ej för silver svaghet hysa;
Dessa varningsord han fällde,
240. Så han talade och sade:
»Icke mån I, arme söner,
Unge hjältar, I som växen —
Om förmögenhet I ägen,
Eller om I medel saknen —
Icke mån I här i tiden,
Medan månens klarhet lyser,
Söka er av guld en maka,
En av silver eftersträva!
Kyla sprider röda guldet,
250. Frost förlänar blanka silvret.»
En av silver efterfika.»
Därpå rådde Väinämöinen,
Vattnets älskling gav en varning,
Manade det unga släktet,
Bjöd den ätt, som upp sig höjer,
Att sig ej för guldet buga,
Ej för silver svaghet hysa;
Dessa varningsord han fällde,
240. Så han talade och sade:
»Icke mån I, arme söner,
Unge hjältar, I som växen —
Om förmögenhet I ägen,
Eller om I medel saknen —
Icke mån I här i tiden,
Medan månens klarhet lyser,
Söka er av guld en maka,
En av silver eftersträva!
Kyla sprider röda guldet,
250. Frost förlänar blanka silvret.»
