Den här sidan har korrekturlästs
§ §
185
Sång 38.
För att i sin ungdom bortgå,
Dö uti sin fulla fägring:
I ett varggap gav jag henne,
I den vilda björnens käftar!
»Icke ger jag nu den andra,
Skänker icke bort min dotter
För att sotet av dig stryka,
För att slaggen av dig skrapa;
Hellre sänder jag min dotter,
60. Störtar jag det stackars barnet
I den strida strömmens vågsvall,
Ner uti dess vilda virvel,
Uti Manas lakes käftar,
Mellan Tuoni-gäddans tänder!»
Ilmari, den gode smeden,
Vred sin mun, sitt huvud svängde,
Skakade det svarta håret,
Sina krusigt lagda lockar;
Själv han trängde in i stugan,
70. Trädde under takets resning,
Fällde där ett ord och sade:
»Kom till mig, du unga jungfru,
Kom uti din systers ställe,
Till min forna makas hemvist;
Honingsbröd du där får baka,
Öl du skall åt mig få brygga!»
Sjöng ett barn på stugugolvet,
Sjöng och yttrade i sången:
»Bort, objudne gäst, från slottet,
80. Främling, ut från dessa dörrar!
Dö uti sin fulla fägring:
I ett varggap gav jag henne,
I den vilda björnens käftar!
»Icke ger jag nu den andra,
Skänker icke bort min dotter
För att sotet av dig stryka,
För att slaggen av dig skrapa;
Hellre sänder jag min dotter,
60. Störtar jag det stackars barnet
I den strida strömmens vågsvall,
Ner uti dess vilda virvel,
Uti Manas lakes käftar,
Mellan Tuoni-gäddans tänder!»
Ilmari, den gode smeden,
Vred sin mun, sitt huvud svängde,
Skakade det svarta håret,
Sina krusigt lagda lockar;
Själv han trängde in i stugan,
70. Trädde under takets resning,
Fällde där ett ord och sade:
»Kom till mig, du unga jungfru,
Kom uti din systers ställe,
Till min forna makas hemvist;
Honingsbröd du där får baka,
Öl du skall åt mig få brygga!»
Sjöng ett barn på stugugolvet,
Sjöng och yttrade i sången:
»Bort, objudne gäst, från slottet,
80. Främling, ut från dessa dörrar!
