Den här sidan har korrekturlästs
§ §
188
Sång 38.
För att tåla vid en sparkning,
Vid en vacker flickas självsvåld.»
Bittert gråter unga jungfrun,
Klagar mön med koppargördeln,
Vrider tröstlös sina händer,
Sammanpressar sina fingrar,
Yttrar dessa ord och säger:
»Om du icke bort mig släpper,
Till en fisk jag mig förvandlar,
150. Till en sik i djupa vågen!»
Ilmari, den gode smeden,
Yttrar själv ett ord och säger:
»Icke kan du där mig undfly,
Ty som gädda jag dig följer.»
Bittert gråter unga jungfrun,
Klagar mön med koppargördeln,
Vrider tröstlös sina händer,
Sammanpressar sina fingrar,
Yttrar dessa ord och säger:
160. »Om du icke lös mig släpper,
Såsom hermelin jag flyktar
Ut i skog, till bergets hålor.»
Ilmari, den gode smeden,
Yttrar själv ett ord och säger:
»Icke kan du där mig undfly,
Ty som utter jag dig följer!»
Bittert gråter unga jungfrun,
Klagar mön med koppargördeln,
Vrider tröstlös sina händer,
170. Sammanpressar sina fingrar,
Vid en vacker flickas självsvåld.»
Bittert gråter unga jungfrun,
Klagar mön med koppargördeln,
Vrider tröstlös sina händer,
Sammanpressar sina fingrar,
Yttrar dessa ord och säger:
»Om du icke bort mig släpper,
Till en fisk jag mig förvandlar,
150. Till en sik i djupa vågen!»
Ilmari, den gode smeden,
Yttrar själv ett ord och säger:
»Icke kan du där mig undfly,
Ty som gädda jag dig följer.»
Bittert gråter unga jungfrun,
Klagar mön med koppargördeln,
Vrider tröstlös sina händer,
Sammanpressar sina fingrar,
Yttrar dessa ord och säger:
160. »Om du icke lös mig släpper,
Såsom hermelin jag flyktar
Ut i skog, till bergets hålor.»
Ilmari, den gode smeden,
Yttrar själv ett ord och säger:
»Icke kan du där mig undfly,
Ty som utter jag dig följer!»
Bittert gråter unga jungfrun,
Klagar mön med koppargördeln,
Vrider tröstlös sina händer,
170. Sammanpressar sina fingrar,
