Den här sidan har korrekturlästs
§ §
220
Sång 40.
Fröjden att ur harpan stiga,
Om till Pohjola hon sändes?»
Harpan sände han till Pohja,
Kantele till Sariola;
Gossar spelte nu i Pohja,
Gossar spelte, flickor spelte,
Gifta männer spelte även,
Gifta kvinnor likaledes,
Själva gårdsvärdinnan spelte,
300. Vred och vände gäddbensharpan,
Tog den mellan sina händer,
Höll i den med tio fingrar.
Gossarna i Pohja spelte,
Allt slags folk försökte spela;
Glädjen ljöd dock ej som glädje,
Klang var ej i strängaspelet;
Strängarna i oskick bragtes,
Taglen gnisslade erbarmligt,
Sträv och skärande var tonen,
310. Harpan skorrade förfärligt.
Låg en blind i stuguhörnet,
Sov en gammal man på ugnen;
Gubben vaknade på ugnen,
Upp från muren spratt den gamle,
Mumlade ifrån sin sovplats,
Brummade i vrån och sade:
»Hören upp och lämnen spelet,
Sluten detta larm och tystnen!
Ljudet spränger mina öron,
320. Rister svårt uti mitt huvud,
Om till Pohjola hon sändes?»
Harpan sände han till Pohja,
Kantele till Sariola;
Gossar spelte nu i Pohja,
Gossar spelte, flickor spelte,
Gifta männer spelte även,
Gifta kvinnor likaledes,
Själva gårdsvärdinnan spelte,
300. Vred och vände gäddbensharpan,
Tog den mellan sina händer,
Höll i den med tio fingrar.
Gossarna i Pohja spelte,
Allt slags folk försökte spela;
Glädjen ljöd dock ej som glädje,
Klang var ej i strängaspelet;
Strängarna i oskick bragtes,
Taglen gnisslade erbarmligt,
Sträv och skärande var tonen,
310. Harpan skorrade förfärligt.
Låg en blind i stuguhörnet,
Sov en gammal man på ugnen;
Gubben vaknade på ugnen,
Upp från muren spratt den gamle,
Mumlade ifrån sin sovplats,
Brummade i vrån och sade:
»Hören upp och lämnen spelet,
Sluten detta larm och tystnen!
Ljudet spränger mina öron,
320. Rister svårt uti mitt huvud,
