Den här sidan har korrekturlästs
§ §
236
Sång 42.
Att ej porten skulle knarra,
Ej av rost dess gångjärn gnissla;
Låsen lät han upp med fingret,
Portens reglar med en hacka;
Låsen öppnades med lätthet,
Upp de fasta dörrar sprungo.
Nu den gamle Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»O du muntre son av Lempi,
120. Som är främst bland mina vänner,
Gå och tag den goda Sampo,
Lösgör du det granna locket.»
Det var muntre Lemminkäinen
Kaukomieli själv, den sköne —
Alltid redo, även obedd,
Färdig utan särskild maning —
Fram han steg att Sampo taga,
Att det granna locket lossa,
Yttrade, då fram han trädde,
130. Sade skrytsamt under vägen:
»Nu, så sant jag är en hjälte,
Och en man, jag son av Ukko,
Må sig Sampo här förflytta,
Granna locket villigt lossna
För en stöt av högra foten,
Vid beröring av min häl blott!»
Lemminkäinen börjar lyfta,
Lyfter, skjuter på och vänder,
Fattar Sampo uti famnen,
140. Stöder sina knän mot marken,
Ej av rost dess gångjärn gnissla;
Låsen lät han upp med fingret,
Portens reglar med en hacka;
Låsen öppnades med lätthet,
Upp de fasta dörrar sprungo.
Nu den gamle Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»O du muntre son av Lempi,
120. Som är främst bland mina vänner,
Gå och tag den goda Sampo,
Lösgör du det granna locket.»
Det var muntre Lemminkäinen
Kaukomieli själv, den sköne —
Alltid redo, även obedd,
Färdig utan särskild maning —
Fram han steg att Sampo taga,
Att det granna locket lossa,
Yttrade, då fram han trädde,
130. Sade skrytsamt under vägen:
»Nu, så sant jag är en hjälte,
Och en man, jag son av Ukko,
Må sig Sampo här förflytta,
Granna locket villigt lossna
För en stöt av högra foten,
Vid beröring av min häl blott!»
Lemminkäinen börjar lyfta,
Lyfter, skjuter på och vänder,
Fattar Sampo uti famnen,
140. Stöder sina knän mot marken,
