Den här sidan har korrekturlästs
§ §
235
Sång 42.
Nu den vise Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Griper tag uti sin ficka,
Letar i sin lilla väska;
Sömnens nålar fram han tager,
Ögonen med sömn bestryker,
Sluter ögonhåren korsvis,
Sätter lås för ögonlocken
På det sömnförtyngda folket,
90. På den trötta kämpaskaran,
Sänker i den tyngsta dvala,
I en lång, varaktig slummer
Hela Pohja-gårdens husfolk
Och allt folk i byn därjämte.
Nu han går att Sampo taga,
Leta fram det granna locket
Utur Pohja-hälleberget,
Utur kopparklippans inre,
Bakom nio lås och reglar,
100. Tio, bommen inberäknad.
Gamle trygge Väinämöinen
Hov till sakta sång sin stämma
Framför kopparbergets portar,
Vid den fasta borgens klippvägg:
Redan darra fästets dörrar,
Redan skakas deras gångjärn.
Själve smeden Ilmarinen,
Han som här var andre mannen,
Borgens lås med smör besmorde,
110. Strök uppå dess gångjärn ister,
Den evärdelige siarn,
Griper tag uti sin ficka,
Letar i sin lilla väska;
Sömnens nålar fram han tager,
Ögonen med sömn bestryker,
Sluter ögonhåren korsvis,
Sätter lås för ögonlocken
På det sömnförtyngda folket,
90. På den trötta kämpaskaran,
Sänker i den tyngsta dvala,
I en lång, varaktig slummer
Hela Pohja-gårdens husfolk
Och allt folk i byn därjämte.
Nu han går att Sampo taga,
Leta fram det granna locket
Utur Pohja-hälleberget,
Utur kopparklippans inre,
Bakom nio lås och reglar,
100. Tio, bommen inberäknad.
Gamle trygge Väinämöinen
Hov till sakta sång sin stämma
Framför kopparbergets portar,
Vid den fasta borgens klippvägg:
Redan darra fästets dörrar,
Redan skakas deras gångjärn.
Själve smeden Ilmarinen,
Han som här var andre mannen,
Borgens lås med smör besmorde,
110. Strök uppå dess gångjärn ister,