Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

235


Sång 42.
 Nu den vise Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Griper tag uti sin ficka,
Letar i sin lilla väska;
Sömnens nålar fram han tager,
Ögonen med sömn bestryker,
Sluter ögonhåren korsvis,
Sätter lås för ögonlocken
På det sömnförtyngda folket,
90. På den trötta kämpaskaran,
Sänker i den tyngsta dvala,
I en lång, varaktig slummer
Hela Pohja-gårdens husfolk
Och allt folk i byn därjämte.
 Nu han går att Sampo taga,
Leta fram det granna locket
Utur Pohja-hälleberget,
Utur kopparklippans inre,
Bakom nio lås och reglar,
100. Tio, bommen inberäknad.
 Gamle trygge Väinämöinen
Hov till sakta sång sin stämma
Framför kopparbergets portar,
Vid den fasta borgens klippvägg:
Redan darra fästets dörrar,
Redan skakas deras gångjärn.
 Själve smeden Ilmarinen,
Han som här var andre mannen,
Borgens lås med smör besmorde,
110. Strök uppå dess gångjärn ister,