Den här sidan har korrekturlästs
§ §
239
Sång 42.
Här på dessa vida vatten,
Dessa havets öppna sträckor!
»Vore årorna för klena,
Vore roddarna för svaga,
Båtens styrmän alltför späda,
Barn blott, de som ha befälet:
Giv då, Ahto, dina åror,
Skänk oss, havets värd, din farkost,
Giv oss nya, bättre åror
210. Och ett mera stadigt styrblad!
Tag dig själv en plats vid åran,
Sätt dig själv att rodden sköta,
Jaga fram vårt furufartyg,
Med de järnbeslagna tullar,
Genom havets starka vågsvall,
Över skumbetäckta böljor!»
Därpå gamle Väinämöinen
Styrde färden genom svallet;
Själve smeden Ilmarinen
220. Och med honom Lemminkäinen
Voro de som rodden skötte,
Rodden skötte de och gledo
Över havets öppna sträckor,
Över vattnets vida vågor.
Sade muntre Lemminkäinen:
»Fordomdags, på min tid fanns väl
Vatten nog för den som rodde,
Likasom för sångarn sånger;
Men numer, i dessa tider,
230. Höres aldrig något kväde,
Dessa havets öppna sträckor!
»Vore årorna för klena,
Vore roddarna för svaga,
Båtens styrmän alltför späda,
Barn blott, de som ha befälet:
Giv då, Ahto, dina åror,
Skänk oss, havets värd, din farkost,
Giv oss nya, bättre åror
210. Och ett mera stadigt styrblad!
Tag dig själv en plats vid åran,
Sätt dig själv att rodden sköta,
Jaga fram vårt furufartyg,
Med de järnbeslagna tullar,
Genom havets starka vågsvall,
Över skumbetäckta böljor!»
Därpå gamle Väinämöinen
Styrde färden genom svallet;
Själve smeden Ilmarinen
220. Och med honom Lemminkäinen
Voro de som rodden skötte,
Rodden skötte de och gledo
Över havets öppna sträckor,
Över vattnets vida vågor.
Sade muntre Lemminkäinen:
»Fordomdags, på min tid fanns väl
Vatten nog för den som rodde,
Likasom för sångarn sånger;
Men numer, i dessa tider,
230. Höres aldrig något kväde,
