Den här sidan har korrekturlästs
§ §
250
Sång 42.
»Styr, o vatten, dina söner,
530. Hejda dina barn, o bölja,
Lugna vågorna, o Ahto,
Bjud, o Vellamo, ditt havsfolk,
Att de ej mot bogen stänka,
Ej slå in uti min farkost!
»Stig, du storm, mot himlens rymder,
Höj dig åter upp till molnen,
Till din ätt och till din vagga,
Till din släkt och dina fränder!
Kullvräk icke furuskeppet,
540. Bringa ej min båt att kantra,
Störta hellre träd på sveden,
Kullvräk granarna på kullen!»
Det var muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne:
Han till orda tog och sade:
»Kom du örn, o kom från Turja,
Bringa tre av dina fjädrar,
Och du korp, o bringa tvenne
Till ett skydd för skrala skeppet,
550. För min klena båt till stänkbord!»
Själv han höjde skeppets kanter,
Fäste sidobord kring båten,
Reste plankor över dessa,
Allra minst en famn i höjden,
Så att vågen ej slog över,
Icke stänkte in från kanten.
Stänkbord funnos nu i båten,
530. Hejda dina barn, o bölja,
Lugna vågorna, o Ahto,
Bjud, o Vellamo, ditt havsfolk,
Att de ej mot bogen stänka,
Ej slå in uti min farkost!
»Stig, du storm, mot himlens rymder,
Höj dig åter upp till molnen,
Till din ätt och till din vagga,
Till din släkt och dina fränder!
Kullvräk icke furuskeppet,
540. Bringa ej min båt att kantra,
Störta hellre träd på sveden,
Kullvräk granarna på kullen!»
Det var muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne:
Han till orda tog och sade:
»Kom du örn, o kom från Turja,
Bringa tre av dina fjädrar,
Och du korp, o bringa tvenne
Till ett skydd för skrala skeppet,
550. För min klena båt till stänkbord!»
Själv han höjde skeppets kanter,
Fäste sidobord kring båten,
Reste plankor över dessa,
Allra minst en famn i höjden,
Så att vågen ej slog över,
Icke stänkte in från kanten.
Stänkbord funnos nu i båten,
