Den här sidan har korrekturlästs
§ §
255
Sång 43.
Så att fram vår båt må ila,
Att vår farkost hinner undan!»
Rodde smeden Ilmarinen,
Rodde muntre Lemminkäinen,
Rodde alle man i båten;
Furustyret hördes knaka,
Tullarna av rönnträd pepo,
Båten, byggd av tallar, skälvde,
Fören gnällde som en sjöhund,
90. Aktern brusade som forsen,
Vattnet fräste upp i bubblor,
Fradgan flöt i klumpar undan.
Hjältarna i tävlan rodde,
Årorna i kapp de drogo,
Men det led ej fram med färden,
Furuskeppet fick ej försprång,
Undkom icke segelbåten,
Pohja-gårdens örlogsfartyg.
Nu den gamle Väinämöinen
100. Fann att ofärd var för handen,
Såg en nödens dag sig närma,
Eftertänkte, överlade,
Vad som stod att företaga,
Fällde dessa ord och sade:
»Häremot jag vet en utväg,
Minns ännu en liten trollkonst.»
Nu han sökte fram sitt fnöske,
Letade bland sina elddon,
Tog ur dem en liten flinta,
110. Slet en liten bit av fnösket,
Att vår farkost hinner undan!»
Rodde smeden Ilmarinen,
Rodde muntre Lemminkäinen,
Rodde alle man i båten;
Furustyret hördes knaka,
Tullarna av rönnträd pepo,
Båten, byggd av tallar, skälvde,
Fören gnällde som en sjöhund,
90. Aktern brusade som forsen,
Vattnet fräste upp i bubblor,
Fradgan flöt i klumpar undan.
Hjältarna i tävlan rodde,
Årorna i kapp de drogo,
Men det led ej fram med färden,
Furuskeppet fick ej försprång,
Undkom icke segelbåten,
Pohja-gårdens örlogsfartyg.
Nu den gamle Väinämöinen
100. Fann att ofärd var för handen,
Såg en nödens dag sig närma,
Eftertänkte, överlade,
Vad som stod att företaga,
Fällde dessa ord och sade:
»Häremot jag vet en utväg,
Minns ännu en liten trollkonst.»
Nu han sökte fram sitt fnöske,
Letade bland sina elddon,
Tog ur dem en liten flinta,
110. Slet en liten bit av fnösket,
