Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

256


Sång 43.

Detta slängde han i havet,
Bakåt, över vänstra axeln,
Höjde rösten, tog till orda,
Yttrade och sade detta:
Härav må en klippa uppstå,
Må en hemlig häll sig bilda,
Och mot den må Pohjas farkost,
Hundraroddarskeppet krossas,
Uti stormuppjagad bränning,
120. I ett häftigt svall av vågor!»
 Och där uppstod nu en klippa,
Bildades en ö i havet,
Sträckt på längden emot öster,
Liggande mot norr på bredden.
 Pohja-skeppet nu sig närmar,
Stampar framåt över vågen,
Stöter innan kort mot klippan,
Fastnar hårt på hälln i havet;
Sönder brister furubåten,
130. Skeppet med de hundra vrängen,
Masterna i havet störta,
Alla segel sjunka neder
För att bort av stormen bäras,
Att av vårens vind förskingras.
 Louhi, Pohjolas värdinna,
Steg med fötterna i vattnet
För att resa upp sin farkost,
För att skeppet uppåt vända:
Skeppet stod ej mer att resa,
140. Båten kunde icke röras,