Den här sidan har korrekturlästs
§ §
260
Sång 43.
Sade Pohjolas värdinna,
Talade från skeppets masttopp:
»O du muntre son av Lempi,
Arme Kauko, usle sälle!
Svikit har du nu din moder,
Ljugit har du för den gamla:
Ty du lovat att ej draga
Ut i strid på tio somrar,
Även om du guld behövde,
240. Eller finge lust till silver!»
Gamle trygge Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Ansåg tiden vara inne,
Fann att rätta stunden kommit:
Upp ur sjön han höjde styret,
Drog sitt blad av ek ur böljan,
Därmed slog han underdjuret,
Avhögg klorna uppå örnen;
Klorna sönderslogos alla,
250. Blott den minsta klon blev oskadd.
Männen störtade i havet,
Föllo ner från örnens vingar,
Hundra män från varje vinge,
Tusen krigare från stjärten;
Själva örnen damp från masten,
Föll med brak på båtens botten,
Liksom tjädern ifrån trädet,
Ekorrn ifrån granens grenar.
Därpå grep han tag i Sampo
260. Med det ej benämnda fingret,
Talade från skeppets masttopp:
»O du muntre son av Lempi,
Arme Kauko, usle sälle!
Svikit har du nu din moder,
Ljugit har du för den gamla:
Ty du lovat att ej draga
Ut i strid på tio somrar,
Även om du guld behövde,
240. Eller finge lust till silver!»
Gamle trygge Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Ansåg tiden vara inne,
Fann att rätta stunden kommit:
Upp ur sjön han höjde styret,
Drog sitt blad av ek ur böljan,
Därmed slog han underdjuret,
Avhögg klorna uppå örnen;
Klorna sönderslogos alla,
250. Blott den minsta klon blev oskadd.
Männen störtade i havet,
Föllo ner från örnens vingar,
Hundra män från varje vinge,
Tusen krigare från stjärten;
Själva örnen damp från masten,
Föll med brak på båtens botten,
Liksom tjädern ifrån trädet,
Ekorrn ifrån granens grenar.
Därpå grep han tag i Sampo
260. Med det ej benämnda fingret,
