Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/267

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

263


Sång 43.
Över dina goda sveder,
Över dina bästa åkrar.
 »Björnen upp från mon jag jagar,
Den glestandade ur snåret,
För att dina hingstar riva,
För att dina ston ihjälslå,
För att dina hjordar fälla,
För att dina kor förskingra;
Folket dödar jag med sjukdom,
330. Ämnar all din släkt förgöra
Så att den ej mer i tiden
Nämns och höres av i världen!»
 Nu den gamle Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Mig kan ingen lapp besvärja,
Ingen ifrån Turja kuva!
Jumala behärskar vädret,
Skaparn vårdar ödets nycklar;
Ej i avundsmannens armar,
340. Ej i oväns hand de vila.
 »Om på Jumala jag litar,
På min skapare förtröstar,
Driver han all mask från sädden,
Varje ovän från min gröda,
Så att sådden upp ej bökas,
Så att växten icke nedslås,
Så att brodden icke bortrycks,
Så att grödan ej förstöres.
 »Men, du Pohjolas värdinna,
350. Driv fördärven in i stenen,