Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

262


Sång 43.

Huru havets vågsvall vräkte,
Hur mot stranden böljor buro
Dessa stycken utav Sampo,
Bitarna av granna locket.
 Stor hans glädje var häröver
Och han yttrade och sade:
»Dessa bära i sig fröet,
Början till ovansklig lycka;
Därav plöjning, därav såning,
300. Därav all slags växt och gröda;
Genom dem skall månen lysa,
Lyckans sol beständigt stråla
Över Suomis vida länder,
Över Finlands sköna bygder!
Louhi, Pohjolas värdinna,
Yttrar då ett ord och säger:
»Härmot än jag vet en utväg,
Vet en utväg, minns ett medel
Mot din plöjning, mot din såning,
310. Mot din boskap, mot din gröda,
Mot din måne, som skall skina,
Mot din sol, som ständigt strålar:
Månen i ett berg jag driver,
Gömmer solen i en klippa,
Frosten låter jag förstöra,
Kylig väderlek fördröja
All din plöjning, all din såning,
All din skörd och all din äring,
Hagelfall av järn jag skickar,
320. Skurar utav stål jag sänder