Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/269

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

265


Sång 43.
Locket bragte hon till Pohja,
Bar till Sariola grepen;
Därför råder nöd i Pohja,
Är ett brödlöst liv i Lappland.
 Gamle trygge Väinämöinen,
Sedan själv i land han stigit,
Finner stycken utav Sampo,
Bitar av det granna locket
Uppå stranden invid havet,
390. På den fina, mjuka sanden.
 Sampos stycken nu han bragte,
Förde granna lockets bitar
Till den dimomvärvda udden,
Till den töckenhöljda holmen
För att frodas och förkovras,
Växa till och äring giva,
För att en gång kornöl skänka,
För att bröd av råg beskära.
 Därpå gamle Väinämöinen
400. Tog till orda själv och sade:
»Jumala, o giv oss lycka,
Skapare, o skänk oss trevnad,
Låt oss städse lyckligt leva,
Låt en gång oss dö med heder
I det ljuva Suomi-landet,
I det härliga Karelen!
 »Starke skapare, mig skydda,
Jumala, ditt hägn förläna,
Bistå mig mot männers anslag,
410. Avvärj alla kvinnors ränker,