Den här sidan har korrekturlästs
§ §
268
Sång 44.
Att jag räfsa kan i havet,
Hopa vågorna i högar,
Samla vassen upp i såtar,
Kasta allt i sträng på stranden,
För att harpan återfinna,
Få min kantele tillbaka
Utur fiskbebodda bukter,
Laxars stenuppfyllda hålor!»
Det var smeden Ilmarinen,
30. Den evärdelige hamrarn:
Han av järn en räfsa smidde,
Hamrade ett skaft av koppar;
Tenar, hundra famnar långa,
Femfalt längre skaft han gjorde.
Nu den gamle Väinämöinen
Tog sin järnhopsmidda räfsa,
Gick ett litet stycke framåt,
Vandrade en ringa sträcka
Till sin stålbeklädda båtplats,
40. Till dess kopparklädda kavlar.
Där fanns båt, där funnos tvenne,
Tvenne båtar i beredskap
Uppå stålbetäckta stockar,
Uppå kopparklädda karlar;
Ny var en av dessa båtar,
Gammal var den andra båten.
Sade gamle Väinämöinen,
Talte till den nya båten:
»Gå, o farkost, ut på vattnet,
50. Sänk dig ner, o båt, i vågen,
Hopa vågorna i högar,
Samla vassen upp i såtar,
Kasta allt i sträng på stranden,
För att harpan återfinna,
Få min kantele tillbaka
Utur fiskbebodda bukter,
Laxars stenuppfyllda hålor!»
Det var smeden Ilmarinen,
30. Den evärdelige hamrarn:
Han av järn en räfsa smidde,
Hamrade ett skaft av koppar;
Tenar, hundra famnar långa,
Femfalt längre skaft han gjorde.
Nu den gamle Väinämöinen
Tog sin järnhopsmidda räfsa,
Gick ett litet stycke framåt,
Vandrade en ringa sträcka
Till sin stålbeklädda båtplats,
40. Till dess kopparklädda kavlar.
Där fanns båt, där funnos tvenne,
Tvenne båtar i beredskap
Uppå stålbetäckta stockar,
Uppå kopparklädda karlar;
Ny var en av dessa båtar,
Gammal var den andra båten.
Sade gamle Väinämöinen,
Talte till den nya båten:
»Gå, o farkost, ut på vattnet,
50. Sänk dig ner, o båt, i vågen,
