Den här sidan har korrekturlästs
§ §
24
Sång 26.
Såg en varg vid ledets mynning,
Och en björn på byavägen,
Tätt vid Pohja-portens ingång,
Vid de långa tågens ända.
Nu den muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Griper hastigt i sin ficka,
Söker i sin lilla väska,
Tager litet ull ur fickan,
570. Gnuggar den och bildar tappar,
Mellan sina tvenne händer,
Sina tio fingrars fogning.
En gång på sin hand han blåser,
Skapar så en hjord av tackor,
Låter fram en fårskock springa,
Lamm i ganska stora flockar.
Vargen nu på dem sig störtar,
Björnen rusar fram med honom,
Men den muntre Lemminkäinen
580. Åker framåt obehindrat.
Fram han färdas än ett stycke,
Kommer då till Pohjas gårdsplan:
Byggd var här av järn en gärdsgård,
Sammansmitt av stål ett stängsel,
Hundra famnar djupt i jorden,
Tusen famnar högt mot himlen.
Spjut man ställt som gärdsgärdsstörar,
Lagt som gärdsel etterormar,
Dem med äspingar man hopfäst
590. Och med ödlor sammanknutit;
Och en björn på byavägen,
Tätt vid Pohja-portens ingång,
Vid de långa tågens ända.
Nu den muntre Lemminkäinen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Griper hastigt i sin ficka,
Söker i sin lilla väska,
Tager litet ull ur fickan,
570. Gnuggar den och bildar tappar,
Mellan sina tvenne händer,
Sina tio fingrars fogning.
En gång på sin hand han blåser,
Skapar så en hjord av tackor,
Låter fram en fårskock springa,
Lamm i ganska stora flockar.
Vargen nu på dem sig störtar,
Björnen rusar fram med honom,
Men den muntre Lemminkäinen
580. Åker framåt obehindrat.
Fram han färdas än ett stycke,
Kommer då till Pohjas gårdsplan:
Byggd var här av järn en gärdsgård,
Sammansmitt av stål ett stängsel,
Hundra famnar djupt i jorden,
Tusen famnar högt mot himlen.
Spjut man ställt som gärdsgärdsstörar,
Lagt som gärdsel etterormar,
Dem med äspingar man hopfäst
590. Och med ödlor sammanknutit;
