Den här sidan har korrekturlästs
§ §
285
Sång 45.
Utan namn förblev en enda,
Hennes siste son på halmen;
Denne drev till slut hon dädan,
Att ett troll i vattnet bliva,
Att som gast i dälder dväljas,
Allestäds sin avund öva.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Lät de andra sig begiva
Till den dimomvärvda udden,
180. Till den töckenhöljda holmen,
Hetsade sin vreda avel,
Drev de förr ej kända plågor
Uppå Väinöläs befolkning,
Uppå Kalevala-släktet.
Väinöhemmets söner sjukna,
Kalevala-folket täres
Av förut ej sedda krämpor,
Icke ens till namnet kända;
Undertill förmultna golven,
190. Ovan ruttna takens bräder.
Nu den gamle Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Gick att huvuden befria
Och att själar återlösa,
Gick till Tuoni för att strida,
Att med sjukdomarna kämpa.
Och han värmer upp sin bastu,
Hettar stenar för ett imbad
Med en ved av största renhet,
200. Klabbar, vräkta upp av vattnet;
Hennes siste son på halmen;
Denne drev till slut hon dädan,
Att ett troll i vattnet bliva,
Att som gast i dälder dväljas,
Allestäds sin avund öva.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Lät de andra sig begiva
Till den dimomvärvda udden,
180. Till den töckenhöljda holmen,
Hetsade sin vreda avel,
Drev de förr ej kända plågor
Uppå Väinöläs befolkning,
Uppå Kalevala-släktet.
Väinöhemmets söner sjukna,
Kalevala-folket täres
Av förut ej sedda krämpor,
Icke ens till namnet kända;
Undertill förmultna golven,
190. Ovan ruttna takens bräder.
Nu den gamle Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Gick att huvuden befria
Och att själar återlösa,
Gick till Tuoni för att strida,
Att med sjukdomarna kämpa.
Och han värmer upp sin bastu,
Hettar stenar för ett imbad
Med en ved av största renhet,
200. Klabbar, vräkta upp av vattnet;
