Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

286


Sång 45.

Bringar vatten i sin gömma,
Tager kvastar i sin värjo,
Värmer sina mjuka kvastar,
Blöter deras hundra kvistar.
 Nu han gav ett ljuvligt imbad,
Drev en hetta, söt som honung,
Upp ur ugnens heta hällar,
Kullerstenarna, som glödde,
Hov därjämte upp sin stämma,
210. Fällde dessa ord och sade:
Ord vid badning.
v. 211—228.

»Kom, o Jumala i badet,
Luftens fader, träd i värmen,
För att hälsa åstadkomma,
För att ro tillvägabringa!
Undanstryk de helga gnistor,
Släck den helga slaggen även,
Driv onödig hetta nedåt,
Jaga ut all skadlig hetta,
Att ej dina barn den bränner,
220. Ej fördärvar dem du skapat!
 »Allt det vatten som jag gjuter
Över dessa heta stenar,
Må till honing sig förbyta,
Fräsa upp till ljuvlig sötma!
Rinna må en ström av honing,
Flyta må en sjö av sötma
Genom denna ugn av stenar,
Denna mossbetäckta bastu!
Läkedomsord
v. 229—258.

 »Utan skuld vi ej förtäras,
230. Dödas icke utan sjukdom,