Den här sidan har korrekturlästs
§ §
301
Sång 46.
När i stugan Otso kommer,
Sticker in den ludna nosen.
»Gossar, given rum i farstun,
Flickor, stån ej framför dörren,
När i stugan hjälten träder,
När den stolte hit sig närmar.
»Du min Otso, skogens äpple,
Skogens skönhet, o du trinde!
Var ej skygg för våra flickor,
270. Räds ej för de lockomhöljda,
Bry dig ej om våra kvinnor,
Frukta ej de strumpbeklädda!
Allt vad kvinna är i stugan
Skall sig draga längst i ugnsvrån,
När i stugan mannen träder,
När den raske gossen kommer.»
Sade gamle Väinämöinen:
»Frid, o Gud, jämväl här inne
Under vida frejdad takås,
280. Under sparrens sköna resning!
Var skall nu min skatt jag lämna,
Var skall nu den ludne läggas?»
Folket svarade och sade:
»Hell dig, hell dig, du som kommit!
Dit må du din fågel föra,
Dit den gyllne beledsaga:
Fram till furuplankans ända,
Upp till hörnet av vår järnbänk,
Att hans päls kan undersökas,
290. Att vi få hans hår beskåda!
Sticker in den ludna nosen.
»Gossar, given rum i farstun,
Flickor, stån ej framför dörren,
När i stugan hjälten träder,
När den stolte hit sig närmar.
»Du min Otso, skogens äpple,
Skogens skönhet, o du trinde!
Var ej skygg för våra flickor,
270. Räds ej för de lockomhöljda,
Bry dig ej om våra kvinnor,
Frukta ej de strumpbeklädda!
Allt vad kvinna är i stugan
Skall sig draga längst i ugnsvrån,
När i stugan mannen träder,
När den raske gossen kommer.»
Sade gamle Väinämöinen:
»Frid, o Gud, jämväl här inne
Under vida frejdad takås,
280. Under sparrens sköna resning!
Var skall nu min skatt jag lämna,
Var skall nu den ludne läggas?»
Folket svarade och sade:
»Hell dig, hell dig, du som kommit!
Dit må du din fågel föra,
Dit den gyllne beledsaga:
Fram till furuplankans ända,
Upp till hörnet av vår järnbänk,
Att hans päls kan undersökas,
290. Att vi få hans hår beskåda!
