Den här sidan har korrekturlästs
§ §
300
Sång 46.
»Dit må nu den komne föras,
Gyllne gästen beledsagas:
Under vida frejdad takås,
Under sparrens sköna resning;
Där är maten i beredskap,
Och på dryckesvaror tillgång,
Stugans golv är skurat redan,
Sopad är varenda tilja,
Alla kvinnor äro klädda
240. Uti rena helgdagsdräkter,
Bära sköna huvudsmycken,
Dukar av den största vithet.»
Därpå gamle Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Otso, du min lilla fågel,
Du min honungstass, mitt knyte,
Alltjämt måste du här vandra,
Över mark och moar tåga!
»Börja nu, mitt guld, din vandring,
250. Giv dig ut på väg, min älskling,
Tåga stolt i svarta strumpor,
Skrid, du klädesbyxa, framåt,
Närma dig på mesens vägar,
Träd på sparvens vandringsstigar
Under fem släthuggna sparrar,
Under bjälkar sex i stugan!
»Sen nu till, I arma kvinnor,
Att ej fänaden förskräckes,
Ej den klena hjorden rädes,
260. Ej värdinnans boskap skadas,
Gyllne gästen beledsagas:
Under vida frejdad takås,
Under sparrens sköna resning;
Där är maten i beredskap,
Och på dryckesvaror tillgång,
Stugans golv är skurat redan,
Sopad är varenda tilja,
Alla kvinnor äro klädda
240. Uti rena helgdagsdräkter,
Bära sköna huvudsmycken,
Dukar av den största vithet.»
Därpå gamle Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Otso, du min lilla fågel,
Du min honungstass, mitt knyte,
Alltjämt måste du här vandra,
Över mark och moar tåga!
»Börja nu, mitt guld, din vandring,
250. Giv dig ut på väg, min älskling,
Tåga stolt i svarta strumpor,
Skrid, du klädesbyxa, framåt,
Närma dig på mesens vägar,
Träd på sparvens vandringsstigar
Under fem släthuggna sparrar,
Under bjälkar sex i stugan!
»Sen nu till, I arma kvinnor,
Att ej fänaden förskräckes,
Ej den klena hjorden rädes,
260. Ej värdinnans boskap skadas,
