Den här sidan har korrekturlästs
§ §
311
Sång 46.
Till en tall med yvig krona,
Till en fura, hundragrenig!
Gott det är dig där att vara,
Ljuvligt att din tid förnöta:
Boskapshjordens klockor klinga,
Skällor ljuda i din närhet.»
Gamle trygge Väinämöinen
Återvände nu till hemmet,
Och det unga folket sade,
570. Så den sköna skaran talte:
»Säg oss, vart du bragt ditt byte,
Vart du förde villebrådet:
Har du det på isen lämnat,
Har du dränkt det uti stöpet,
Kastat det i kärrets gyttja,
Eller grävt det ner i sandmon?»
Gamle trygge Väinämöinen
Yttrar dessa ord och säger:
»Ej jag det på isen lämnat,
580. Icke dränkt det uti stöpet:
Hundar hade då det bortfört,
Luftens fåglar det besudlat;
Ej jag kastat det i kärret,
Eller grävt det ner i sandmon:
Maskar hade där förstört det,
Svarta myror ätit upp det.
»Dit jag bragte villebrådet,
Dit jag fört mitt ringa byte:
På den gyllne kullens hympel,
590. Upp på kopparåsens skuldror,
Till en fura, hundragrenig!
Gott det är dig där att vara,
Ljuvligt att din tid förnöta:
Boskapshjordens klockor klinga,
Skällor ljuda i din närhet.»
Gamle trygge Väinämöinen
Återvände nu till hemmet,
Och det unga folket sade,
570. Så den sköna skaran talte:
»Säg oss, vart du bragt ditt byte,
Vart du förde villebrådet:
Har du det på isen lämnat,
Har du dränkt det uti stöpet,
Kastat det i kärrets gyttja,
Eller grävt det ner i sandmon?»
Gamle trygge Väinämöinen
Yttrar dessa ord och säger:
»Ej jag det på isen lämnat,
580. Icke dränkt det uti stöpet:
Hundar hade då det bortfört,
Luftens fåglar det besudlat;
Ej jag kastat det i kärret,
Eller grävt det ner i sandmon:
Maskar hade där förstört det,
Svarta myror ätit upp det.
»Dit jag bragte villebrådet,
Dit jag fört mitt ringa byte:
På den gyllne kullens hympel,
590. Upp på kopparåsens skuldror,
