Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/335

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

331


Sång 48.
Ökte linan med sjuhundra,
Tog till orda själv och sade:
»Må vi ro vår not på djupet,
Längre utåt näten föra
Och på nytt en dragning göra,
Med ett annat varp försöka!»
 Näten roddes ut på djupet,
Fördes längre ut på fjärden,
Och en dragning gjordes åter,
120. Andra varpet här försöktes.
Ord vid
notdräkt.
v. 123—150.

 Härvid gamle Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Vellamo, du vattnets husfru
Med den vassbetäckta barmen!
Kom att byta ut din skjorta,
Kom att avstå dina kläder!
Du av säv en skjorta äger,
Har en mantel, gjord av havsskum,
Som är sydd av stormens dotter,
130. Utav Aallotar dig given,
Jag dig ger av lärft en skjorta,
Gjord av fint, oblandat linne,
Som har blivit vävt av Kuutar,
Som av Päivätär är spunnet.
 »Ahto, som på vågen råder,
Du som hundra djup behärskar!
Tag, fem famnar lång, en stake,
Grip en stång, i längd sju famnar,
För den genom alla fjärdar,
140. Upprör därmed havets botten,