Den här sidan har korrekturlästs
§ §
330
Sång 48.
Abborrar, av ben uppfyllda,
Mörter med en ymnig galla,
Men den fisken får man icke,
För vars skull man noten tillrett.
Sade gamle Väinämöinen:
»Smed och broder Ilmarinen,
Låtom nu oss själva vandra
Att i vattnet noten föra!»
Hjältarna sig ut begiva,
90. Sänka noten ner i vattnet;
Notens ena arm de kasta
Vid en holme uppå fjärden,
Och den andra armen kastas
Invid udden av en ängskant,
Notens kil de sedan sänka
Vid den gamle Väinös båtplats.
Och de streta och de stöta,
Och de draga och de hala,
Fisk i ymnighet de fånga,
100. Abborrar av alla arter
Och en talrik mängd av tajmen,
Braxnar likaså, och laxar,
All slags fisk som finns i vattnet,
Men den fisken få de icke,
För vars skull man nätet bundit,
Garnredskapet sammanknutit.
Nu den gamle Väinämöinen
Gjorde noten ännu större,
Skarvade dess tvenne armar,
110. Bägge med femhundra famnar,
Mörter med en ymnig galla,
Men den fisken får man icke,
För vars skull man noten tillrett.
Sade gamle Väinämöinen:
»Smed och broder Ilmarinen,
Låtom nu oss själva vandra
Att i vattnet noten föra!»
Hjältarna sig ut begiva,
90. Sänka noten ner i vattnet;
Notens ena arm de kasta
Vid en holme uppå fjärden,
Och den andra armen kastas
Invid udden av en ängskant,
Notens kil de sedan sänka
Vid den gamle Väinös båtplats.
Och de streta och de stöta,
Och de draga och de hala,
Fisk i ymnighet de fånga,
100. Abborrar av alla arter
Och en talrik mängd av tajmen,
Braxnar likaså, och laxar,
All slags fisk som finns i vattnet,
Men den fisken få de icke,
För vars skull man nätet bundit,
Garnredskapet sammanknutit.
Nu den gamle Väinämöinen
Gjorde noten ännu större,
Skarvade dess tvenne armar,
110. Bägge med femhundra famnar,
