Den här sidan har korrekturlästs
§ §
345
Sång 49.
Alltför klen den är till krigsbrand,
Alltför stor till eld vid notdräkt.»
Sonen själv av Pohjolainen
Smög sig hastigt ut på gården
För att se och för att höra,
För att granska saken noga:
»Där på andra sidan älven
Är en kämpe stadd på vandring.»
Nu den gamle Väinämöinen
150. Ropade för andra gången:
»Pohja-son, ro hit en farkost,
Skaffa båt åt Väinämöinen!
Pohja-sonen svarar honom,
Yttrar själv ett ord och säger:
»Här är ingen farkost ledig!
Kom med fingrarna som åror
Och med händerna som styrblad
Över älven uti Pohja!»
Nu den gamle Väinämöinen
160. Eftertänkte, överlade:
»Den är icke någon hjälte,
Som ifrån sin kosa viker!»
Gick som gädda ner i vattnet,
Såsom sik i lugna älven,
Sam med snabbhet över sundet,
Lade sträckan snart tillrygga,
Tog ett steg och tog ett annat,
Trädde upp på Pohja-stranden.
Sade Pohja-gårdens söner,
170. Röt den ondskefulla skaran:
Alltför stor till eld vid notdräkt.»
Sonen själv av Pohjolainen
Smög sig hastigt ut på gården
För att se och för att höra,
För att granska saken noga:
»Där på andra sidan älven
Är en kämpe stadd på vandring.»
Nu den gamle Väinämöinen
150. Ropade för andra gången:
»Pohja-son, ro hit en farkost,
Skaffa båt åt Väinämöinen!
Pohja-sonen svarar honom,
Yttrar själv ett ord och säger:
»Här är ingen farkost ledig!
Kom med fingrarna som åror
Och med händerna som styrblad
Över älven uti Pohja!»
Nu den gamle Väinämöinen
160. Eftertänkte, överlade:
»Den är icke någon hjälte,
Som ifrån sin kosa viker!»
Gick som gädda ner i vattnet,
Såsom sik i lugna älven,
Sam med snabbhet över sundet,
Lade sträckan snart tillrygga,
Tog ett steg och tog ett annat,
Trädde upp på Pohja-stranden.
Sade Pohja-gårdens söner,
170. Röt den ondskefulla skaran:
