Den här sidan har korrekturlästs
§ §
350
Sång 49.
Låsen hade då sig öppnat,
Alla bommar sönderbrustit,
Månen sluppit ut att lysa,
Solen stigit upp att skina!»
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Reglarna för ord ej brista,
Låsen sprängas ej med trollsång,
Öppnas ej med händer heller,
300. Vika ej för armars styrka.»
In han steg i smedens smedja,
Yttrade ett ord och sade:
»Hör mig, smed, o Ilmarinen!
Hamra en tregrenig gräfta,
Smid åt mig ett dussin billar,
Gör en väldig knippa nycklar,
Att jag månen får ur stenen,
Solen lösa kan ur klippan.»
Det var smeden Ilmarinen,
310. Den ovanskelige hamrarn:
Allt han smidde, som behövdes,
Hamrade ett dussin billar
Och en väldig knippa nycklar,
En ansenlig bunt av lansar,
Ej för små och ej för stora,
Smidde dem av medelstorlek.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Gör sig fjäderklädda vingar,
320. Företager sig att flyga,
Alla bommar sönderbrustit,
Månen sluppit ut att lysa,
Solen stigit upp att skina!»
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Reglarna för ord ej brista,
Låsen sprängas ej med trollsång,
Öppnas ej med händer heller,
300. Vika ej för armars styrka.»
In han steg i smedens smedja,
Yttrade ett ord och sade:
»Hör mig, smed, o Ilmarinen!
Hamra en tregrenig gräfta,
Smid åt mig ett dussin billar,
Gör en väldig knippa nycklar,
Att jag månen får ur stenen,
Solen lösa kan ur klippan.»
Det var smeden Ilmarinen,
310. Den ovanskelige hamrarn:
Allt han smidde, som behövdes,
Hamrade ett dussin billar
Och en väldig knippa nycklar,
En ansenlig bunt av lansar,
Ej för små och ej för stora,
Smidde dem av medelstorlek.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Gör sig fjäderklädda vingar,
320. Företager sig att flyga,
