Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/353

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

349


Sång 49.
»Därför fås ej öl så rundligt
Av värdinnorna, de arma,
Att av ormar ölet drickes,
Vört av maskarna förtäres!»
 Av han högg var huggorms huvud,
Avskar äspingarnas halsar,
Hov sin stämma, tog till orda,
Yttrade och sade detta:
»Aldrig mera här i tiden,
270. Räknat ifrån denna dagen,
Skola ormar öl förtära,
Maskar på vår maltdryck smaka!»
 Nu den gamle Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Prövar dörrarna med handen
Och med ordets kraft var regel:
Dörrarna all handkraft trotsa,
Reglarna med ord ej öppnas.
 Gamle trygge Väinämöinen
280. Tog till orda själv och sade:
»Klen är mannen utan verktyg,
Utan yxa lik en käring!»
 Bort begav han sig till hemmet,
Sorgsen och med nedböjt huvud,
Då han icke månen funnit,
Ej ännu på solen träffat.
 Sade muntre Lemminkäinen:
»O du gamle Väinämöinen!
Säg mig, varför tog du icke
290. Mig som trollkarl med på färden?