Den här sidan har korrekturlästs
§ §
352
Sång 49.
»Det ett halsjärn är, jag smider,
Åt värdinnan ifrån Pohja,
För att därmed fängsla henne
Vid en kant av hälleberget.»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Fann att ofärd var förhanden,
Såg en nödens dag sig närma
Och begynte utåt flyga,
360. Undkom så till Pohja-hemmet.
Månen löser hon ur klippan,
Släpper solen ut ur berget,
Själv förbyter hon sin skepnad,
Omgestaltar sig till duva,
Flyger flaxande tillbaka,
Bort till Ilmarinens smedja,
Kommer fram till dörrn som fågel,
Uppnår tröskeln såsom duva.
Ilmari, den gode smeden,
370. Tog till orda nu och sade:
»Fågel, varför har du kommit,
Flugit hit till denna tröskel?»
Fågeln talade i dörren,
Duvan svarade på tröskeln:
»Därför är jag här på tröskeln,
För att bringa dig ett budskap:
Månen har ur klippan stigit,
Solen ut ur berget sluppit.»
Själve smeden Ilmarinen
380. Vandrar härvid ut att skåda,
Åt värdinnan ifrån Pohja,
För att därmed fängsla henne
Vid en kant av hälleberget.»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Fann att ofärd var förhanden,
Såg en nödens dag sig närma
Och begynte utåt flyga,
360. Undkom så till Pohja-hemmet.
Månen löser hon ur klippan,
Släpper solen ut ur berget,
Själv förbyter hon sin skepnad,
Omgestaltar sig till duva,
Flyger flaxande tillbaka,
Bort till Ilmarinens smedja,
Kommer fram till dörrn som fågel,
Uppnår tröskeln såsom duva.
Ilmari, den gode smeden,
370. Tog till orda nu och sade:
»Fågel, varför har du kommit,
Flugit hit till denna tröskel?»
Fågeln talade i dörren,
Duvan svarade på tröskeln:
»Därför är jag här på tröskeln,
För att bringa dig ett budskap:
Månen har ur klippan stigit,
Solen ut ur berget sluppit.»
Själve smeden Ilmarinen
380. Vandrar härvid ut att skåda,
