Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
 TJUGUSJUNDE SÅNGEN.

 Nu jag har min Kauko länkat,
Väglett Ahti Saarelainen
Genom mången död och fara,
Undan Kalmas egen tunga,
Ända fram till Pohjas gårdar,
Till den gömda skarans hemvist.
Nu skall vidare berättas,
Nu min tunga vill förtälja,
Hur den muntre Lemminkäinen,
10. Hur den sköne Kaukomieli
Träder in i Pohjas stugor,
Inom Sariolas väggar,
Utan att han kallad blivit,
Utan bjudning till gelaget.
 Det var muntre Lemminkäinen,
Unge mannen, raske sällen:
Strax, då han i stugan stigit,
Fram han träder mitt på golvet;
Golvets lindträdstiljor svikta,
20. Stugan, byggd av granar, darrar.