Den här sidan har korrekturlästs
§ §
357
Sång 50.
Jungfrun framgick i en alskog,
Skred med lätta steg i lunden,
Där den gyllne göken ropte,
Silverfågeln hördes sjunga.
Mariatta, vackra barnet,
Ser sig om och lyssnar ivrigt,
Sätter sig på bärrik tuva,
Lägrar sig vid bergets sluttning,
Höjer här sin röst och säger,
60. Yttrar själv ett ord och talar:
»Gala, gyllne gök i lunden,
Sjung för mig, du silverfågel,
Höj din stämma, lilla tennbröst,
Säg mig, smultron ifrån Tyskland:
Skall jag länge bära bart hår,
Länge gå i vall som flicka
Uppå dessa öppna sveder,
Dessa vida lövskogsmarker:
Månne en och tvenne somrar,
70. Månne fem, och sex kanhända,
Eller hela tio somrar,
Eller icke fullt så länge?»
Mariatta, vackra barnet,
Dröjde länge på sin vallgång;
Svårt det är att boskap valla,
Allra mest dock för en flicka:
Ormar uti gräset kräla,
Ödlor smyga kring på marken.
Ingen orm dock nu sågs kräla,
80. Inga ödlor fram sig smögo,
Skred med lätta steg i lunden,
Där den gyllne göken ropte,
Silverfågeln hördes sjunga.
Mariatta, vackra barnet,
Ser sig om och lyssnar ivrigt,
Sätter sig på bärrik tuva,
Lägrar sig vid bergets sluttning,
Höjer här sin röst och säger,
60. Yttrar själv ett ord och talar:
»Gala, gyllne gök i lunden,
Sjung för mig, du silverfågel,
Höj din stämma, lilla tennbröst,
Säg mig, smultron ifrån Tyskland:
Skall jag länge bära bart hår,
Länge gå i vall som flicka
Uppå dessa öppna sveder,
Dessa vida lövskogsmarker:
Månne en och tvenne somrar,
70. Månne fem, och sex kanhända,
Eller hela tio somrar,
Eller icke fullt så länge?»
Mariatta, vackra barnet,
Dröjde länge på sin vallgång;
Svårt det är att boskap valla,
Allra mest dock för en flicka:
Ormar uti gräset kräla,
Ödlor smyga kring på marken.
Ingen orm dock nu sågs kräla,
80. Inga ödlor fram sig smögo,
