Den här sidan har korrekturlästs
§ §
358
Sång 50.
Men ett bär på backen ropte,
Uppå mon ett lingon sade:
»Kom att plocka mig, o jungfru,
Ryck mig bort, du fagra rödkind,
Tag mig, tennbriskprydda tärna,
Välj mig, du med koppargördeln,
Innan jag av sniglar ätes,
Av de svarta maskar sväljes!
Hundrade ha mig betraktat,
90. Tusen här bredvid mig suttit,
Hundra tärnor, tusen kvinnor,
Barn en tallös mängd därjämte,
Ingen dock mig velat röra,
Ingen har mig arma plockat!»
Mariatta, vackra barnet,
Skred ett litet stycke framåt,
Gick att detta bär beskåda,
Att det röda lingon taga
Uti sina fagra fingrar,
100. Uti sina sköna händer.
Lingonet hon fann på backen,
Säg på mon det röda bäret;
Formen av ett bär det ägde,
Var till skapnad likt ett lingon,
Stod för högt att nås från marken,
Alltför lågt att nås från trädet.
Jungfrun drog en stör ur jorden,
Nedslog lingonet till marken;
Bäret höjde sig från marken
110. Upp på hennes vackra kängor,
Uppå mon ett lingon sade:
»Kom att plocka mig, o jungfru,
Ryck mig bort, du fagra rödkind,
Tag mig, tennbriskprydda tärna,
Välj mig, du med koppargördeln,
Innan jag av sniglar ätes,
Av de svarta maskar sväljes!
Hundrade ha mig betraktat,
90. Tusen här bredvid mig suttit,
Hundra tärnor, tusen kvinnor,
Barn en tallös mängd därjämte,
Ingen dock mig velat röra,
Ingen har mig arma plockat!»
Mariatta, vackra barnet,
Skred ett litet stycke framåt,
Gick att detta bär beskåda,
Att det röda lingon taga
Uti sina fagra fingrar,
100. Uti sina sköna händer.
Lingonet hon fann på backen,
Säg på mon det röda bäret;
Formen av ett bär det ägde,
Var till skapnad likt ett lingon,
Stod för högt att nås från marken,
Alltför lågt att nås från trädet.
Jungfrun drog en stör ur jorden,
Nedslog lingonet till marken;
Bäret höjde sig från marken
110. Upp på hennes vackra kängor,
