Den här sidan har korrekturlästs
§ §
366
Sång 50.
Att den svaga lättnad röner,
Den betryckta hjälp och bistånd!»
Och den goda hästen andas,
Starka fålen börjar flåsa
Mot det plågofyllda skötet;
Och då hästen drager andan,
Sprids en värme som i bastun,
När på ugnen vatten gjutes.
Mariatta, arma jungfrun,
330. Denna lilla, kyska tärna,
Erhöll så ett rikligt ångbad,
Ymnig värme för sitt sköte,
Och ett litet barn hon födde,
Bragte fram en vacker gosse
Uppå hö’t vid hästens sida,
I den tagelpryddes krubba.
Därpå tvättar hon sin gosse,
Lindar honom i sin linda,
Lyfter på sitt knä den lille,
340. Tager barnet uti famnen.
Undangömd hon höll sin gosse,
Födde upp det vackra barnet,
Detta kära gyllne äpple,
Denna lilla silverstängel,
Närde barnet uti famnen,
Vände det i sina händer.
Uppå knät hon tager gossen,
Håller barnet i sitt sköte,
Börjar att hans huvud borsta,
350. Att den lilles lockar kamma:
Den betryckta hjälp och bistånd!»
Och den goda hästen andas,
Starka fålen börjar flåsa
Mot det plågofyllda skötet;
Och då hästen drager andan,
Sprids en värme som i bastun,
När på ugnen vatten gjutes.
Mariatta, arma jungfrun,
330. Denna lilla, kyska tärna,
Erhöll så ett rikligt ångbad,
Ymnig värme för sitt sköte,
Och ett litet barn hon födde,
Bragte fram en vacker gosse
Uppå hö’t vid hästens sida,
I den tagelpryddes krubba.
Därpå tvättar hon sin gosse,
Lindar honom i sin linda,
Lyfter på sitt knä den lille,
340. Tager barnet uti famnen.
Undangömd hon höll sin gosse,
Födde upp det vackra barnet,
Detta kära gyllne äpple,
Denna lilla silverstängel,
Närde barnet uti famnen,
Vände det i sina händer.
Uppå knät hon tager gossen,
Håller barnet i sitt sköte,
Börjar att hans huvud borsta,
350. Att den lilles lockar kamma:
