Den här sidan har korrekturlästs
§ §
369
Sång 50.
Det är han som mig har skapat
För att under sköna dagar
Jag i gyllne prakt må lysa,
Stråla i min silverklädnad.»
»Väl jag vet, var gossen finnes,
Var den lille är, du arma!
Där är nu din lille gosse,
Där ditt kära, gyllne äpple:
I ett kärr han står till midjan,
420. Upptill armarna i sandmon.»
Mariatta, arma jungfrun,
Sökte nu sin son i kärret;
Gossen hittades i kärret,
Bragtes därifrån till hemmet.
Mariattas son, den lille,
Växte till en vacker gosse,
Men hans namn ej någon kände,
Hur han hette visste ingen;
Modern kallar honom: blomma,
430. Främmande: den sysslolöse.
Någon sökte man att kristna,
Att med vatten döpa barnet,
Tills en gubbe, Virokannas,
Kom att barnets dop förrätta.
Gubben höjde nu sin stämma,
Yttrade ett ord och sade:
»Ej jag döper den fördömde,
Vill ej kristna denne usling,
Innan någon granskat barnet,
440. Avgjort om det skall få leva.»
För att under sköna dagar
Jag i gyllne prakt må lysa,
Stråla i min silverklädnad.»
»Väl jag vet, var gossen finnes,
Var den lille är, du arma!
Där är nu din lille gosse,
Där ditt kära, gyllne äpple:
I ett kärr han står till midjan,
420. Upptill armarna i sandmon.»
Mariatta, arma jungfrun,
Sökte nu sin son i kärret;
Gossen hittades i kärret,
Bragtes därifrån till hemmet.
Mariattas son, den lille,
Växte till en vacker gosse,
Men hans namn ej någon kände,
Hur han hette visste ingen;
Modern kallar honom: blomma,
430. Främmande: den sysslolöse.
Någon sökte man att kristna,
Att med vatten döpa barnet,
Tills en gubbe, Virokannas,
Kom att barnets dop förrätta.
Gubben höjde nu sin stämma,
Yttrade ett ord och sade:
»Ej jag döper den fördömde,
Vill ej kristna denne usling,
Innan någon granskat barnet,
440. Avgjort om det skall få leva.»
24 — Kalevala. II.
