Den här sidan har korrekturlästs
§ §
371
Sång 50.
När som yngre man du bragte
Unga jungfrur att sig störta
Uti havets djupa vågor,
Ner på bottnens svarta gyttja!»
Gubben kristnade med snabbhet,
Döpte nu helt hastigt barnet
Till en konung i Karelen,
Till en man som makten vårdar.
Men den gamle Väinämöinen
480. Greps av harm, betogs av blygsel
Och beslöt att dädan vandra;
Ner till havets strand han styrde,
Företog sig där att sjunga,
Kvad ännu för sista gången,
Fram han kvad ett skepp av koppar,
Sjöng åt sig en däckad farkost.
Plats han tog i akterstäven,
Styrde ut på öppna havet,
Tog till orda vid sin avfärd,
490. Sade nu, då bort han styrde:
»Låt ännu en tid förflyta,
Dagar komma och försvinna,
Då behöver man mig åter,
Väntar, saknar mig ånyo
Att en annan Sampo bringa,
Att på nytt en harpa dana,
Att en annan måne hämta,
Att ännu en sol befria,
När båd’ sol och måne saknas
500. Och all fröjd ur världen svunnit!
Unga jungfrur att sig störta
Uti havets djupa vågor,
Ner på bottnens svarta gyttja!»
Gubben kristnade med snabbhet,
Döpte nu helt hastigt barnet
Till en konung i Karelen,
Till en man som makten vårdar.
Men den gamle Väinämöinen
480. Greps av harm, betogs av blygsel
Och beslöt att dädan vandra;
Ner till havets strand han styrde,
Företog sig där att sjunga,
Kvad ännu för sista gången,
Fram han kvad ett skepp av koppar,
Sjöng åt sig en däckad farkost.
Plats han tog i akterstäven,
Styrde ut på öppna havet,
Tog till orda vid sin avfärd,
490. Sade nu, då bort han styrde:
»Låt ännu en tid förflyta,
Dagar komma och försvinna,
Då behöver man mig åter,
Väntar, saknar mig ånyo
Att en annan Sampo bringa,
Att på nytt en harpa dana,
Att en annan måne hämta,
Att ännu en sol befria,
När båd’ sol och måne saknas
500. Och all fröjd ur världen svunnit!
