Den här sidan har korrekturlästs
§ §
34
Sång 27.
Stått på något sådant ställe,
Närmast dörren, under sparren;
Platser funnos nog på hans tid,
För en hingst ett skjul i gården
Och för män en skurad stuga,
Någon vrå för deras handskar,
Knaggar nog för männers vantar,
Väggar, där man klingor hängde;
Varför finns för mig ej detta
60. Liksom fordom för min fader?»
Högre upp han steg i stugan,
Styrde fram till bordets ända,
Satte ned sig främst på bänken,
Högst på furuplankans ända;
Bänken brakade för bördan,
Furusätet kändes svikta.
Sade muntre Lemminkäinen:
»Ej välkommen lär jag vara,
Eftersom ej öl man bjuder
70. Åt en gäst, till gården anländ!»
Det var Ilpotar, värdinnan,
Hon till orda tog och sade:
»Ha, du unge Lemminkäinen,
Ej som gäst du hit har kommit,
Men att trampa på mitt huvud,
Att min hjässa nederböja!
Än vårt öl som korn förvaras,
Såsom malt den ljuva drycken;
Ej är vetebrödet bakat,
80. Köttet ännu icke kokat;
Närmast dörren, under sparren;
Platser funnos nog på hans tid,
För en hingst ett skjul i gården
Och för män en skurad stuga,
Någon vrå för deras handskar,
Knaggar nog för männers vantar,
Väggar, där man klingor hängde;
Varför finns för mig ej detta
60. Liksom fordom för min fader?»
Högre upp han steg i stugan,
Styrde fram till bordets ända,
Satte ned sig främst på bänken,
Högst på furuplankans ända;
Bänken brakade för bördan,
Furusätet kändes svikta.
Sade muntre Lemminkäinen:
»Ej välkommen lär jag vara,
Eftersom ej öl man bjuder
70. Åt en gäst, till gården anländ!»
Det var Ilpotar, värdinnan,
Hon till orda tog och sade:
»Ha, du unge Lemminkäinen,
Ej som gäst du hit har kommit,
Men att trampa på mitt huvud,
Att min hjässa nederböja!
Än vårt öl som korn förvaras,
Såsom malt den ljuva drycken;
Ej är vetebrödet bakat,
80. Köttet ännu icke kokat;
