§ §
397
Suolasalmi (saltsundet): 46. 313.
Suomi, Finland.
Suonetar (senans, åderns dotter), ett välgörande kvinnligt gudaväsen vars befattning var att spinna senor och ådror: 15. 316.
Suovakko, en gammal kvinna i Pohjola: 18. 579.
Surma (bråddöd), döden; anföres synonymt med Kalma: 13 153, 155.
Suvantola, binamn för Väinölä: 6. 233. (Suvanto, lugnvattnet mellan strömställen; Väinöhemmet måhända beläget vid dylikt stillvatten).
Suvantolainen, Väinämöinen: 6. 62, 100, 110; 49. 186. — Även »vattnets älskling» (suvannon sulho): 37. 234 m. fl.
Suvetar (sommarns, söderns dotter), binamn för Etelätär: 32. 83, 97, 207.
Syöjätär, ett elakt kvinnligt havstroll, som i förening med Hiisi frambragt ormen: 15. 595; 26. 693—744; — enligt Ganander »en grym och stor köttäterska» (av syödä, äta).
Syötikki, ett konamn: 32. 209.
Tanikkafästet: 25. 613; måhända liktydigt med Hiisis borg.
Tapio, skogens gud, Metsolas, Tapiolas behärskare, öde markens konung, även kallad Hippa och Kuippana: 14. 32—128, 174, 238; 32. 88, 90, 251, 287; 41. 57; 46. 54, 58, 195, 337—340, 466, 476, 478. — Tapios mö, »skogens lilla tärna»: 14. 68; — Tapios husfolk, Tapiolaskaran, skogens alla gudomligheter: 41. 59; 46. 340 m. fl. — Tapios horn: 46. 195, 635.
Tapiola (Tapios hem), skogsgudens boning, även benämnd Metsola, med epiteterna barrslottet, snöborgen m. fl., samt 14. 242: Hiisis borg. — Utförligt skildras Tapios boning och dess invånare: 14. 91—134.
Tapiomäki, Tapios berg: 50. 304.
Tellervo, Tapios tärna, »skogens jungfru», hörande till
