Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

37


Sång 27.
Tog därjämte själv till orda:
»Månn’ en sådan karl du vore,
Att du detta ölet drucke,
Denna fyllda stånka tömde?»
 Lemminkäinen, muntre gossen,
Kastar då en blick i stopet:
På dess botten låg en äsping,
Ormar summo mitt i kärlet,
Maskar kröpo kring dess kanter,
150. Ödlor lekte uti ölet.
 Sade muntre Lemminkäinen,
Kauko ropade förgrymmad:
»Tuoni tage sådan munskänk,
Döden den som bragt mig kannan,
Innan månen upp sig höjer,
Innan denna dag är lyktad!»
 Därpå tog han så till orda:
»O du öl, o dryck, du usla,
Ganska illa ut du råkat,
160. Högst eländigt är du blivet!
Men likväl må ölet drickas,
Dräggen ner till marken skickas
Med det obenämnda fingret,
Med den vänstra handens tumme!»
 Och han griper i sin ficka,
Letar i den lilla väskan,
Tar en metkrok fram ur fickan,
Drar ett hullingsjärn ur väskan,
Sänker kroken ner i stopet,
170. Börjar att i ölet meta;