Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

38


Sång 27.

Maskarna på kroken fastna,
Ormarna uppå hans hulling.
Upp han drog väl hundra grodor,
Tusentals av svarta maskar,
Och till marken dem han slängde,
Vräkte alla ner på golvet,
Drog sin vassa kniv ur slidan,
Blottade det blanka bettet,
Avhögg alla ormars huvu’n,
180. Avskar äspingarnas halsar.
Lyckligt nu han tömde ölet,
Drack förnöjd den svarta saften,
Yttrade därpå och sade:
»Ej välkommen lär jag vara,
Då man icke öl mig bjudit,
Ej en bättre dryckesvara
Med frikostigare händer
Uti rymligare käril,
Eller slaktat någon gumse,
190. Låtit stora tjuren stupa,
Lett en oxe in i stugan,
Fört ett klövdjur in i rummet.»
 Värden själv i Pohjagården
Tar till orda då och säger:
»Varför har då hit du kommit?
Vem har här till gäst dig bjudit?»
 Sade muntre Lemminkäinen,
Svarade den sköne Kauko:
»Vacker är den bjudne gästen,
200. Vackrare den icke bjudne.