Den här sidan har korrekturlästs
§ §
45
Sång 27.
Skiljer huvudet från halsen,
Hugger av det som ett rovskaft,
Som ett sädesax från halmen,
Eller från en fisk dess fena.
Huvudet till marken faller,
Skallen trillar ner på gården,
Likasom, då pilen träffat,
Tjädern ner ur trädet dimper.
Hundra stolpar stå på backen,
390. Tusen stå på gården resta,
Hundra huvuden på dessa,
Tom är blott en enda stolpe.
Men den muntre Lemminkäinen
Tog den arme mannens huvud,
Lyfte skallen upp från marken,
Satte den på stolpens ända.
Därpå Ahti Saarelainen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Återvänder in i stugan,
400. Yttrar där ett ord och säger:
»Hämta vatten, arga flicka,
Att jag från min hand får tvätta
Blodet av den ilskne värden,
Av den ondskefulle mannen!»
Mäkta vred blir Pohjas gumma,
Mäkta vred och svårt förbittrad,
Män med svärd hon frambesvärjer,
Kväder vapenklädda kämpar,
Hundra män med skarpa klingor,
410. Tusen krigare med slagsvärd,
Hugger av det som ett rovskaft,
Som ett sädesax från halmen,
Eller från en fisk dess fena.
Huvudet till marken faller,
Skallen trillar ner på gården,
Likasom, då pilen träffat,
Tjädern ner ur trädet dimper.
Hundra stolpar stå på backen,
390. Tusen stå på gården resta,
Hundra huvuden på dessa,
Tom är blott en enda stolpe.
Men den muntre Lemminkäinen
Tog den arme mannens huvud,
Lyfte skallen upp från marken,
Satte den på stolpens ända.
Därpå Ahti Saarelainen,
Kaukomieli själv, den sköne,
Återvänder in i stugan,
400. Yttrar där ett ord och säger:
»Hämta vatten, arga flicka,
Att jag från min hand får tvätta
Blodet av den ilskne värden,
Av den ondskefulle mannen!»
Mäkta vred blir Pohjas gumma,
Mäkta vred och svårt förbittrad,
Män med svärd hon frambesvärjer,
Kväder vapenklädda kämpar,
Hundra män med skarpa klingor,
410. Tusen krigare med slagsvärd,
